Domböcker 1711.

 

290

 

Anno 1711,, d: 11,, och 13, Marrtii höltz ordin:

Häradz winter ting med allmogen af

NieCarlby Sochn uti dess Lenssmans Gård,

nerwarande Landt Cammareraren högacht:t

Samuel Brinck, Lenssmannen Mathias

Crichou sampt efterskrefne Ährlige och Be:

skedelige Män som Såtho uti

Nemden.

Joseph Erichsson i Munsala. Erich Anderss: i Sochlot.

Dawid Dawidss: Kofjoki, Mattz Jacobs: Öf:r jepå.

Johan Kock i Hirflax. Mattz Joh: Kantlax

Mich: Runt i Öfwerjeppå.

 

Då ransakades restlengden för förledit Åhr och befans att af Kongl: Maij:z ränta hoos Allmogen Odisputerl:n innestår en Summa, af 2622 d: 31 s: Smt: föruthan 35 T:r 24 s: Cappar Spanmål. Sammaledes uplästes och ransakades afkortningen, som äfwen richtig fans.

 

Det berättade Thomas Spora ifrån Kantlax att han och hans Cammerat Erich Erichson woro uthreeste med Bååt förleden höstas uppå deras idkan efter Siähl. under

samma

 

291

 

samma tijd, då de idkade på en holma. Kom Johan Johansson och dit sampt skuten Siähl. Ty begärar Thomas dehl och lott der uti. Swaranden Exciperade, att de intz haft lag sig emellan, men som Thomases Cammerat Erich hulpit till och skaffat Siälen i land så lenge Thomas waret lijka om detta funget, Ty afsades efter gl: Siäla Karlars betanckiande att Swaranden skall bestå Erich halfwa Siälen i anledning af det 33 Cap: Jord B ll:

 

Mattz Andersson ifrån Wöro Sochn och Röckioby. anhölt, att få tillträda Gåssfors Nybygge, som Thomas Jacobson åbor. efter som han förmodar sig snarare derföre skatta kunna. Lenssmannen Mathias Crichou, sade sig intet wistadz der inom 2:ne åhrs tijd, doch skall wara slätt förhoppning om Thomas någon sin gör deraf skatten, Men Elias och Staphan Wackur, sade det Thomas kommet sig något före med Booskap

sampt

 

292

 

sampt hade lijtet åker, då de der wistades för någon tijd sedan. Och som ingen stemning i Saken föregådt, warandes jemwähl fahrdagen förbij. Ty förordnades bem:t Lenssman att jempte någon sig adjungerad Nemdeman hålla husesyhn till nästa Ting på Nybygget. skolandes sedan widare resolverat blifwa.

 

Det förordnades Nemdemannen Mattz Johanson i Kantlax, att justera Råen på Holmsbacka, hwar om Pehr Mattsson i Hirflax och Mårten Hansson i Monäs twista. lijkmätigt det 26 Cap: B: B ll:

 

Jacob Johansson if:n Kimo, såsom Fullmechtig för Enckian Sophia Hindrichzdåtter af bem:t by, fordrade efter 693: Åhrs byteslengd uthaf Mattz Wackur 38 d 15 s: Kmt: för hwilken skuld Elias Johansson witnade Oluf Kojonen wara upstemder, Men han Comparerade doch intet, fördenskuld

dömmes

 

293

 

dömmes Mattz Wackur in Contamaciam, att betala efter ofwan upwiste Document Sophia dess arf 38 d: 15 s: Kmt: Men så frampt han hafwer något der emoot, så lemnes honom öpet wid nästa Ting, att winna denna dom tilllbaka om han han gitter och kan, sedan han om detta uthslag i rättan tijd ansagd är. efter Kongl: Förord: af d 4 Julii 695,,

 

Borgmestaren högwälach:t Jsaac Falander, påminte Rätten huruledes han sidstl: Ting genom dom af d: 22 Aug: 1704: bewiste sig hafwa att fordra uthaf framledne Mattz Eko 87 d: 17 s: Kmt: och emedan Göstaf Mattsson och Anders Eko bergat höö på dess Torpställe, som emoot Borgmestarens fordran skolat wara att tillgå. Ty är hört till detta Ting och deras Förklarning Seqvestran och bewiste nu Borgmestaren genom Lenssmannens Mathias Crichous bewitnande, att Göstaf och Anders genom Nemdemannen Oluf Kojonen blefwet instemde. Men de funnos lijkwähl

wid

 

294

 

wid upropen intet wara tillstädes. Ty resolverades: att de skola till Borgmästaren restituera det höö som de uppå detta Torpställe och Mattz Ekos uprödde Eng bergat, till dess geldz afbetalning i anledn: af det 8 Cap köpm: B ll doch står dem öpet denna dom att åtherwinna om de kunna, wid nästa Ting, sedan de om detta Uthslag, ansagde äro. lijkmätigt de Kongl: Förordn: af d: 4 Julii 695,,

 

Sedan dygdesamma Matronan Anna Gammal sidstl: Ting hafwer låtet actis publicis inserera sin afledne mans Fordom Capellanens Sal: Claes Juniandrii Testamente hafwer Borgmestaren högwälach:t Jsaac Falander, inkommet och förbehållet sig sine Fatalier der å att tahla. som protocollet uthwijsar. Och berättade Borgmestaren nu att bem:t Enckia intz mehra skall willia påstå samma Testamente Kraft, uthan lämna äfwen sin omyndiga Stiufson dehl, af sin Sal faders

egendom

 

295

 

egendoom, som honom efter lag tillkommer. men skulle hon emoot förmodan, framdeles begära der å Rättens stadfästelse, Så protesterar Borgmestaren, att och han såssom förmyndare för hennes Stiufson, måtte blifwa föruth hörder. hwilket således till minnes fördes.

 

Kyrckioheerden i Cronoby. Ehrew: och Höglärde Mag:r Erich Cajanus, insände till Rätten en skrift som ord ifrån ord införes och således lyder: denne wähllofl: Rätten tackar iag tienstel: för den sidsta domen af d: 17: octob: der i iag förklares frij för Förmynderskapet. Men som wid slutet af samma dom iag hwarken befries ifrån widare answar för de förkomne Penninge medlen, el:r der till bindes, ty förorsakas iag ytterligare om samma befrielse göra ansökning, sampt denne lofl: Rätten tienstl föredraga de skähl, med hwilka iag den säkrat Åthminstone på en högre ort, ehrhållandes warder. 1:o denne lofl: Rätten är förr kunnigt, huru Penningarne förkommet, sampt af mig be=

wijst

 

296

 

wist, at iag på intet sätt kunde hindra, at ju H: BorgM: Forsman fick tillgripa dem, Emedan han war ( ) en lagl: förordnad förmyndare och ( ) fick med Hl: häradzhöfdingens Mollins sampt H:r Mag:r Granroots tillstånd Penninge skrinet uti händerne, hwilket iag ( ) på de dagar, som högtijden inföll, och iag jämwähl beswärades af någon opassligheet, intet kunde Göra anstact om, förr än det war opbrutit och Penningarne sände Rönterijet. 2:o Är och: denne högtährade Rätten insinuerat, at mehra andra, än iag /: som doch så snart iag förnam H:r Forsmans Disposition om Penningarne skref derom till det högw: doom Capitlet :/ hade strax bordt beistra Formans gärning, och låta så länge han något äger och. Borg Mestare, lön åthniuter, Tessaliter uthsökia Penning:ne 3:o War iag ingen ligitimus Tutor, då Penningarne blefwo tillgripne, uthan blef af denne loflige Rätten igenom en Contamacia´ dom, sedan mehr än 3/4 åhr der efter, der till

Con

 

297

 

Constituerad, som bekant är. hwarföre ingen lär kunna påbörda mig at swara för P:ne jämpte Auctoriserade Förmyndare. 4:o ofwan rörde Contamacia´ dom af d: 4 Martii 1710,, lämnes alt answar på Borg Mästaren Forsman, der Klädren etc: skulle taga någon skada, så länge BorgMestaren ej lefwererat ifrån sig det som behållet är, Ehuruwähl med H:r Mag:r Granroot iag war då satt till Förmyndare: huru mycket mehra må han swara allena för de Penningar, som han tog, då iag ingen Tutor war. 5:o de nu Fullmyndige Förmyndare tillkommer det, att söka P:ar tillbaka Wederbörl:n och iag oförgripel:n borde så af denne wälloflige Rätten ifrån alt answar frijkallas. afwachtar här å gunstig och rättwijs resolution.

Cronoby d: 11 Martii E: Cajanus.

1711:

Och sedan Rätten hade taget ofwanskrefne skähl och omständigheeter i betänckansde slötz eenhälligt det anförde skrift skall Förmyndaren Kyrckioheerden i Wöro Mag:r

Laurent:

 

298

 

Laurentis Gezelius, och Capellanen i Uhleå Mag: Benedicto Granrooth, sampt Borgmestaren i Gamble Carlby Carl Forsman, som penningarne hafwer tillgripet, communiceras, hwar efter den ena med den andra skall sig inför denna Rätt uti pastoris Cajani el:r dess fullmechtiges närwaro, förklara, då och wijdare skall resolverat blifwa.

 

Lenssmannen Mathias Crichou såssom Fullmechtig inlade fölliande skrift, som således lyder: Emedan iag undertechnadt nu af gud med en hög ålder begåfwat är, så att iag mig icke sielf nu en tijd orckat syta el:r försöria mig och nu här efter Aldeles orkeslös blifwer. hwarföre will iag hafwa efter min dödh desse mine Twänne Söner Johan och Hans Markussöner begåfwat all den ringa Egendom som efter mig kan finnas emoot den tienst och skötzel, som de mig här

tills

 

299

 

tills giort och här efter till min död göra bör, sampt sedan mig herren Gud ifrån wärlden kallar, hederligen till grafwa komma låta, Så att de andre mina barn icke skulle det ringaste der af bekomma, emedan de något tillförne på sin andehl bekommet, men desse som mig skiött icke det ringaste hwar om iag tienstel: Bönfaller den högtährade Rätten det han tächtes här å en laga Confirmation dem med dela, låta, hwarföre will iag detta mitt Testamente uti Gode mäns närwaro med mitt nampn underskrift bekräfta låta. Datum NieCarlby d 25 feb: 1711:

Margreta Larsdotter if: Karby

Attest: Pehr Kass: Niels Jacobson,

Sedan förklarade attestanten Peer Kass nu närwarande, att Margretas fullkombliga willia således waret som ofwan antechnadt är. Ty blifwer Testamentet wederböranden till tienl: efter rättelse actis publicis

insererat

 

300

 

insererat, hwar öfwer detta publice Extraderes.

 

Lenssmannen Mathias Crichou, angaf huruledes Pigan Brita Göstafzdåtter ifrån Öfwerjepå hafwer Allhelgondagen insmögt sig ibland Communicanterne och begådt skrift och aflöösning sampt herrens H: nattward emoot Pastoris Ehrewördige H:r Sam: Alani förbod och åthwarning, som skedde för det Pigan intet kunde sine Christendoms stycken Pigan tillstod det Kyrckioheerden för skriftermålet, då hon skulle göra redo för sin Christendom, befalde henne först gå i Prästgården att låta underwijsa sig till nästa Söndagen, Men som Michel Holstz Enckia i staden. Enckian Maria Erichzdåtter i öfwerjepå, faderSystren Sophia Gunnar, sampt hust: Wändela Erichzdåtter i öfwer

jepå

 

301

 

jeppå, som rådde henne at gå till oachtadt Kyrckioheerden neckade. Och som alt detta hafwer passerat i staden, hwarest och Kyrckian är belägen, ty remitteres Saken till NieCarlby stadz Rådhuus Rätt, såssom dess rätta Forum, efter det 24 Cap: Ting m B:

 

Lenssmannen Mathias Crichou, berättade att huusmannen Matts Jöransson ifrån Munsala, låtet uthgå det tahl, som skulle han om Söndagz aftonen näst efter store Böndagen förleden höst, hafwa funnet Gifte Karlen Michel Mattsson och Hindrich Mårtenssons hustru Anna Jacobsdåtter begge ifrån ber: by ligga med hwarandra uti fullkomlig gerning och hordoms last uti skogen, der Mattz söchte efter bär Mattz tillstod det samma, och berättade sig då hafwa waret Allena, men intet uppenbarat sig för dem, som lågo tillsammans, uthan lupit efter sin hustru Brita Mattzdotter, som war ett lijtet

stycke

 

302

 

stycke derifrån i skogen, att och hon skulle komma att see hwad som skedde; men när han med hustrun kom tillbaka hade Michel och Anna stiget up. Mattz uppenbarade eij hel:r då sig hafwa sedt hwad de giorde, uthan frågade allenast om Michel wiste hwar de skulle finna bär? då Michel wiste dem uppå en aflägen Ort på andra sijdan om Siön eller sundet, detta hafwer han strax om aftonen sagt för Michels hustrus Syster Lijsa Johansdåtter, sampt något der efter för Kyrckioheerden H: Samuel Alanus, då han tänchte, att gå till gudz bord. Michel befans ligga Siuk till Sängz, och blef eftersänd emedan han intz boor långt ifrån Tingz gården sampt anfördes uti en släda. J medlertijd förehades Anna Jacobsdåtter och neckade högl:n sig samma dag

waret

 

303

 

waret i skogen med Michel el:r någon sin haft med honom Kötzlig beblandelse, Michel som wid sin ankomst sattes på en stohl in för Rätta, påstod äfwen det samma, och förklarade det Mattz af haat och afwund honom anklagar, emedan de något tillförna i Sommars woro twistande om en tröja. och Mattz elliest skall wara en orolig och lättsinnig Karl. Mattz påstår siog willia sättia sitt lijf i wadet, att han säger sant, och framdrog han en skiorta sampt 2 Caroliner som Michels hustru Karin Johansdåtter, gifwit honom näst för Tingz tijden, på det han skulle taga sine ord och beskyldningar tillbaka. Karin neckade sig gifwit dessa gåfwor el:r hafwa den ringaste misstancka om sin man, hwilken hon aldeles i Saken frij ehrkenner. Så wille eij heller hennes Syster Lijsa tillstå sig hafwa hördt Mattz om Söndagz aftonen tala om någon deras hoordom, hwar till

inga

 

304

 

inga witnen woro; Men sedan Michel Mattsson serskilt blef hörder och förmanter till sanningens bekennelse, tillstod han frijwilligt och uthan widare Ginsäjelse att han och Anna, som då tiente hoos Lenssmannen berörde Söndagz afton i skogen hade fullkombl: beblandelse med hwar andra, hwilken Synd de aldrig förr el:r sedan hafwa bedrifwet. Sammaledes widgik hans hustru, at hon i fruchtan för denne Saakz uthgång gaf Mattz 2 Carroliner, och en skiorta, warandes doch i den förmodan att mannen skulle frij wara. Och bad hon hiertel: och med många tårar, att hennes man, som hon Altijd lefwat i god enigheet, kunde med lijfwet benådas, Anna såg sig nu ingen uthwäg widare, uthan bekende och hon reent uth, att hon och Michel hade mehrbem:t Söndagz afton i skogen, en gång förr och en gång sedan de talte med Mattz Jöransson fullkombl: Kötzlig beblandelse med

hwar

 

305

 

hwar andra och dubbelt hoor bedrefwo. för 3:ne Åhr sedan, när hon tiente hoos Michels Swåger Jacob Michelsson i Munsala, uti hwars bolag Michel är, tillböd fuller Michel någon gång att blanda sig med henne, men hon gaf aldrig sitt samtycke der till. ell: hafwer haft flere sammanlag med honom förr el:r sedan, än som hon nu redan bekendt hafwer. Hennes man Hindrich Mårtensson war nu intet tillstädes, uthan infan han sig hoos undertechnad och Landt Cammareraren Samuel Brinck, under Tingzresan emellan Lapo och Pedersöre uti Stråka Giestgifware gård af Lapo Sochn, der han tienar, sampt berättade sig hafwa hört det hans hustru för hoor uti rychte är, förklarandes det han så myckit mindre will weta uthaf henne, om hon der till fins skyldig som hon under deras Ächtenskap äfwen tillförna sig med Enckelt hoor hafwer försedt, hwarföre hon wid NieCarlby Ting

1700

 

306

 

1700,, lagförd och dömd är. Anna beklagade att hennes man sedan hon då råkade falla, hafwer waret mycket Kallsint emoot henne. Näst efter samma hennes förseende hafwa de tient någåt mehra än ett åhr tillsammans hoos Capellanen H: Gabriel Rislachius i Lapo. Sedan tiente hon i 6 åhr hoos Johan Jungar här i NieCarlby Sochn och Hindrich i Narasluoma af Lapo Sochn 1 1/2 Mijl ifrån hwarandra. Under hwilken tijdh han allenast en gång besöchte henne, då han och gaf henne en örfijl och hafwer uti bem:t Rislachi tienst slaget henne 2 gånger, men aldrig uti de 6 åhr, de förr än hon föll, tillsammans lefde. der emoot besöchte hon honom 2:ne gångor på de 6 Åhrs tijd, hon hoos Jungaren tiente, sedan hon kom hijt till Munsala hafwer han en gång förleden höst

waret

 

307

 

waret mycket Kallsinnigt och hielplööst hoos henne doch hafwa de sedan 1700 aflat 2:ne barn tillsammans, det förra 10, och det senare 7 åhr sedan. af hwilka det senare lefwer, och är, som modren säjer, mykit lijkt sin fader, hwilken är af ringa förstånd. liten osynl: och siukel: sampt kan å en gång dricka nästan onaturl:n mycket watn, hwar af han och vulgo kallas, wässi Heiki, af hwilket alt Anna påstår sig hafwa taget tillfälle, att inlåta sig med Michel, Uti hwilken Synd hon förmodar sig aldrig skolat råka, om hon bättre och hurtigare man haft. och önskar hon jämwähl hon för sitt Siukeliga barn skuldh att få lefwa. förmodandes att hon här efter skall kunna achta sig för så swåra fall, som hon nu utj råkat. Sammaledes intercederade hust Karin Johansd:r än widare och oaflåtel:n för sin man, hwilken intet tillförna för någon hoor

doms

 

308

 

doms Synd el:r Löösachtigheet befinnes angifwen eller dömd warda. Så är eij hel:r Anna mehra än den ena gången som förmält är, för slijka synder dömder. Sedan intet mera war att påminna, slötz eenhälligt som föllier:

Aldenstund gifte Pehrsonerne Michel mattsson och Anna Jacobsdåtter ifrån Munsalaby frijwilligt tillstå och bekenna det de förleden höst hafwa haft Kötzlig beblandelse med hwar andra och således dubbelt hoor bedrifwit. Ty dömmas de efter Gudz lag Lev: 20: v: och Deut 22: sampt Kongl: förordn. af d: 22 octob: 698: lijfzstraffet att undergå. hwilket doch den höglofl: Kongl: HofRättens högrättwijsa censur och nådiga omdömme, Underdån ödmiukel:n underställes.

 

Det eftersporde om någon har Kundskap hwad handel som Tiufkånan Maria Hindrichd:r

if:n

 

309

 

ifrån Lapo Sochn på denne orten med de uti Wöro Sochn förleden höst stulne penningar giort hafwer? Så anbefaltes och hennes man Hans Hansson att bewijsa om han waret Siuk sampt hwar han wistades den tijd hustrun samma sin onda gerning begrepen war? och swarade Lenssmannen Mathias Crichou, att han flitigt det förra efterspanat och intet förstådt det hon handlat med någon annan af denna Sochn än som med Jacob Johansson i Wäxala, af hwilken hon Kiöpt Spanmåhl för 5 d 20 s: hwilka penningar lenssmannen till sig taget och förmodar sig få dem för sitt beswär i denna Sak behålla; men han befaltes att

strax sända dem Fattiga Enckian sine penningar till handa, och i detta sampt andre slijke måhl, emoot Crono lönen sin oförtrutenheet wijsa. härrörande det senare, Nembl:n om Hanses Siukdom. så wiste icke allenast Lenssmannen uthan och Hansses huusbonde Nils Simonsson med månge flere ifrån

Wäxala

 

310

 

wäxala och Munsalabyar att berätta, det Hans samma tijd som hans hustru stahl uti Wöro Sochn, war fullkombl:n Siuk och låg till Sängz, men begynte komma sig före igen, när han fölgde henne åth Lapo, hafwandes han Hans af alle sine grannar och bekante, nampn af en ährlig Karl, Och den der sig altjd ostraffeligen förhållet, mera war här wid intet att påminna.

 

Anders Mattsson ifrån Kyrckioby som voterades till Nemdeman i bem:t by, men satte sig deremoot, Ty Saakfältes han till 3 sk Smt: böter efter det 33 Cap: Tingm B:

 

Lijkmätigt sidsta Tingz interlocutoria framkallades Klåckaren Dawid Hindrichson, och förklarade Rådmannen Lars Scheppar att han 1704 sidst in Jullio, gaf åth Lenssmannen 5 d: 5 s: Kmt: som han uppå sin Fahrkost till de Fattige församblat hade, begärandes det Lenssmannen dem wille lefwerera till Kyrckian, men 1707 fick han hoos bonden Mattz Anderson see

Kyrckio

 

311

 

Kyrckioboken, och att samma penningar intet i räkenskaperne uptagne woro; men om de efter hans goda intention blefwet brukade el:r nagon annan betient sig der af kunde han intet weta. Kyrckioherden H:r Samuel, Alanus tillstod, att det ibland händer, att de inkommande medel straxt till Kyrckians tienst el:r och till de fattigas nödtorft anwändas och

uthdelas, uthan att sådant uti Kyrckioboken antechnadt blifwer. hwilket alt doch hafwer sin fullkombliga richtigheet. på samma sätt torde det och förmodel:n hafwa tillgådt med de 5 d 5 s: som Scheppar 1704: skickat hafwer. Kunnandes pastor intet troo, att Klåckaren som är både en redelig och förmögen Karl sig der uppå skall förgripit hafwa. doch kom han nu uppå Rättens föreställningar på de tanckar, att låta här efter för större richtigheet och misstanckars undwijkande skuld inkommer och uthgår, sampt huru alt lijkmätigt lag och Kongl. Förord=

ningar

 

312

 

ningar anwändt blifwer. det efterspordes om icke någon af Församblingen kunde minnas om Klåckaren låtet göra tacksäjelse för ber: penningar? men det war ingen som sådant kunde minnas. förklarandes Klåckaren slutel:n att han sielf ehrhindrar det han penningarne

emoot tog och gaf åth Sal: Kyrckioherden Forsman, hwart de sedan disponerade blefwo weet han intet. berättandes Lensmannen att han intet kan finna någon som sedt Dawid wara drucken i Kyrckian. Här öfwer resolverades enhälligt som Föllier: Såssom Dawid Hindrichson är angifwen 1:o som skulle han drucket af Kyrckians wijn hoos bonden Mattz Anderson i Munsala, och 2:o undandolt 5 d 5 s: som Rådmannen Lars Scheppar till de fattige skickat, sampt 3:o att han waret drucken i Kyrckian, Hwad fördenskuld det första angår, Så emedan Klåckaren högel:n påstår sig intet hafwa drucket mehra än det ringa som lämnades i stopet och intet gick uti Batellian

hwilket

 

313

 

Hwilket han Kiöpt och betalt hade. Så faller och bem:t Mattses hustrus Brita Larsdotters angifwande så mycket misstänckeligare som hon till sin uthsagu intet witne hafwer, och befinnes ej hel:r något då strax hafwa der om talt för sin man, mindre för Kyrckiowerden Jöns Erichson, som winet i hennes huus hade deponerat, så att han då strax hade kunnat eftersee om han icke uthfick så myckit wijn som han insatt hade. för uthan alt detta är almänt bekant, att Mattz Andersson söker stöta Dawid ifrån Klåckare Tiensten, att han eller

hans hustru på det sättet icke borde uti det som Klåckaren angår aldeles opartiske wara. warandes Klåckaren deremoot af god frägd, Fördenskuld pröfwar Rätten med föregående skäl och omständigheter sampt det 20 Cap: Ting m B och domare Reglorne lijkmätigt att befria Dawid Hindrikson i detta måhl.

Beträffande för det andra de af Rådmannen

Scheppar

 

314

 

Scheppar till de fattige insände penningar, Så emedan Klåckaren tillstår sig samma medel hafwa emoot taget, men doch icke låtet dem i Kyrckioboken uptecknes ej hel:r kan han nu bewijsa hwart de till loflige usus disponerade blefwet; warandes Kyrckioheerden Forsman äfwen igenom döden afgången, att ej hel:r af honom någon underrättelse står att bekomma, Ty pröfwar Rätten skiäligt, det skall Dawid Hindrichson efter det 19 Cap: Ting m B: wid nästa Ting, om han kan befria sig lijkmätigt Kongl: Förordn: af d: 30: octob: 695: att intz hafwa till någon sinn egen nytta behållet och disponerat desse medel, uthan dem redelligen ifrån sig till Kyrckiones föreståndare el:r Prästerskap lefwererat.

Anbelangade 3:o det han skall waret drucken i Kyrckian, som wid förra ransakningen är fördt, Så aldenstund

ingen

 

315

 

ingen hafwer sådant wetat säja, föruthan Mattz Andersons hustru bem:t Brita och det hans röda hy i ansichtet något misstänckt waret, hwaremoot Kyrckiowerden Jöns Erichson Edel:n hafwer witnat det han hwarken waret druken el:r haft till fulle att röra Kyrkio winet som intet under Klåckarens uthan Kyrckiowerdens gömo war. Ty dömmes och Klåckaren i det målet för widare tilltahl frij.

 

838

 

Anno 1711 d 5,, 6,, och 7,, Octob: Höltz

ordinarie Häradz Sommar Ting medlertijd

Allmogen af Nyecarlby Sochn, uti dess

Lenssmans Gård, Närwarande Länss=

mannen Mathias Crichou, sampt efter

skrefne Ährlige och Beskedelige män

som Såto uti

Nembden

Carl Mårtens: i wäxala Erich Anders:n i Sochlot

Josep Erichson i Munsala, Mattz Jacobson i öfjepå

Johan Kock i Hirflax, Michel Runt i öf:r jepå

Dawid Dawidsson i Kofjoki, Oluf Kojonen i wuosk:

Hanss Thomasson i Pelat Mattz Jacobson i öf:r jep:

 

Länssmannen Mathias Crichou, anklagade pigan Margreta Mattzdotter ifrån Munsala hwilken nu frijwilligt tillstår och bekenner det Soldaten Anders Utter hafwer afladt med henne barn i lönskeläger, warandes hon redan förlossad hafwer och födt ett Pilte barn som ännu är lifwet, och som hon med een slijk Synd nu första gången beträdes, hafwandes Soldaten för sin utmarch här ifrån orten för Kyrckiowerden Jöns Erich

son

 

839

 

son och Länssmannen wedgådt, det han haft beblandelsse med denne Margreta, Ty resolverades: Att aldenstundh Margreta Mattzdotter ifrån Musala efter sin egen muns bekiennelsse beträdas att hafwa födt barn i lönskeläger med Soldaten Anders Utter. Och för sådan synd nu första gången beträdes men Utter hafwer sedermera afmarcherat här ifrån orten, Ty Saakfältes Margreta till 5 d:r Smt: böter efter Kongl: Förordn: af d 22 Maij 694 skolandes hon dess uthan stå een Söndag på plichte pallen och undergå uppenbara skrift lijkmätigt det 9 Cap: § 4 Kyrckiol:

 

Dett berättade Johan Mattson i Mono, Carl Göstafson och Johan Kåck ifrån Hirflax att de hafwa deras Engar på lillruttona inhägnade men få intet stå i frid höst och wår, utan upklöfwas af Pelat och een deel Monobyboars Boskap, hwilcket så mycket mindre kan tålas som Engarne äro mycket låglänte och sänke. Anhållandes Fördenskuld att de För ett slijkt klöfwande befredas måtte. Nembdemannen Hans Thomasson i Pelat hade intet der emot eij hel

ler

 

840

 

ler war någon annan som, dem detta disputerade, Ty warnades wederbörande att intet rifwa ned gärdzgårdarne omkring bem:te Engiar och insläppa Boskapen uthan låta dem stå i stadig hägnad både höst och wår wid laga straf och wite tillgiörande.

 

Börde bonden Mattz Nilson ifrån Hirflax, upwiste fölljande förlijkning som således i orden lyder. Anno 1711 d: 20 Maji war Jag undertechnadt tillijka med Nembdeman Johan Kåck, i anledning af den Högtärade Häradz Rättens befallning att Justera Råen på Holmbacka, emellan Pehr Mattson i Hirflax och Mårthen Hansson i Monäs; och wid förstagandet blefwo

parterne således öfwereens och förlijkte. Således att Pehr Mattsson behåller den delen Söderåth och Mårthen Hansson den Norra delen, som wid deras stycken belägne äro. Således uti wår närwaro slutet och förlijkt wara, Betyges medh wåre nampns Underskrifwande Datum Damskatan d A:o 1711

Matth: Crichou

Johan Kåck,

Mår

 

841

 

Mårthen Hansons hustru Karin Swänsdotter protesterade på sin Sons wägnar emot förlijkningen som mannen giordt, williandes henne rygga, men som der till intet war något skiähl och hon så wähl som Sonen är plichtig hålla hwad som mannen hwilcken till hemmanet bordägande är een gång samtyckt och förlijkt, dy dömmes Förlijkningen stadig och fast lijkmätigt Kongl: Förordn: om lindring i Rättegånger af d 4:de Julii 695,

 

Dett anförde Johan Grelsson ifrån Pensala att under den tijd hans Fader Grelss Nilsson med äldste Sonen Nilss åbodde 1/2 Ml: Crono Pålss ben:d i Munsala by, skall Johan gifwit sig der ifrån och sedan waret 11 åhrs tijd borto, och emedan Fadren dödde sidstl: Bartholoma´i tijd, och äldre Brodren tillförne öfwergifwit hemmanet sampt utgådt till Dragoun, Ty anhåller Johan att fåå komma heem till att här efter boo och skiöta sin gl: moder Älsa Pehrsdotter till döderdag. Mattz Johansson som är Måg wille intet wijdare Cedera hemmanet utan pra´senterade een Cau

tions

 

842

 

tions skrift af d 26 Sept: sidstl: hwarmedelst Länssmannen Mathias Crichou Giestgifwaren Erich Mattsson, Jacob Sigfridsson och Jacob Pessonen ifrån Pensala försäkra det Mattz skall förswarligen uppehålla hemmanet, och utlagorne betala, i widrigt fall willia der ståå derföre. bem:te Encka som berättes wähl hafwa sitt huus föresttådt fruchtad, att hon intet lärer med sin måg komma till rätta och öndskade fördenskuld att Sonen om hemmanet kunde betrodd blif:a! Men Mågen med sin hustru försäkrade henne om all barnslig wördnad och uppehälle som huset kan förmå, förklarandes Sonen Johan att han i denna sin begiäran mäst hafwer anseende uppå sin Moders till börliga skiötzel, och woro utan des icke så trägen att få hemmanet tillträda. Ty Förmantes Enckan att gifwa sig med sin Mågz och dotters utfästelsse till fridz, kunnandes hon framdeles angifwa sig här för rätta om något skulle fela, då Rätten icke skall underlåta hwadh ty åligga kan. Hafwandes parterne att

an

 

843

 

angifwa sig om detta Crono hemmans besittiande hoos Crono Befallningzmannen Wälbet:de Reinholt Bullich, som Cronones interesse der wid Observera lärer.

 

H:r Elias Hamnius upwiste Häradz Rättens i Pedersöre Sochn d 18: Febr: 1707 afsagde dom emellan sig och Hans Jacobsson i Kåfjoki af denna Sochn hwar af befinnes att Hamnii Landbonde uppå Lööföä hemman Erich Larson hwilcken för missbygnad och andre sine skyldigheeter waret Hamnio skyldig wid pass 200 d:r Kop:mt är honom, sin huusbonde owetterligen bortlåckad, och för Hans Jacobssons hemman till Soldat utlegd blefwen Och såssom Erich Larsson förber:de sin skuld hade Obligerat sig att antaga Timbermans tienst för Hamnii hemman ty hafwer Hans Jacobsson blefwet om detta måhl med Hamnio således förlijkt att han, Hans, wid första anfordran skulle skafa honom een duglig Timberman, försedd med all dess löön wärcktyg och mundering, undantagandes Kosten som a=

=le

 

844

 

=lenast Hamnius tillsättia skulle; hwar emot han Hamnius borde upbära de wahnlige Rotepg:ne, hwilcken förlijkning med laga doom stadfäst blefwet. Som alt af berörde protocoll sees kan. Här wid befans nu af parternes tillstående på både sijdor att ehuru wähl Hans Jacobssons nampn uti förlijkningen blefwet antecknadt, så hafwer doch dett waret hans Son Jacob Hansson hwilcken tillstädes waret och sin Faders nampn antechna låtet, hwilcket Rätten såssom om Hanses eller Jacobz Personer obekant då icke weta kunnat; sedermera är Jacob Hansson igenom döden afgången, hafwandes Hamnius förleden wåhr då han för sine hemman skulle utgiöra Timberman, giort hos hans arfwingar om dess förlijkningz och der å fälte dooms fullgiörande påminnelsse, men intet blefwet medh Karl och dess tillhörigheter tillfridzstält. Uthan nödgatz söka Hogwälborne H:r Ba=

=ro

 

845

 

ronens General Majorens och Landzhöfdingens Lorents Clerk Högrättwijsa adsistence, då Högbem:te Herre d 22 maji innewarande åhr hafwer pålagdt Cronones Befallningzman, eller i dess frånwaro Länssmannen i Sochn att obligera bonden till fullgörande af Häradz domen, så wijda det möijeligt är wid desse swåre tijder; doch att bonden intet giörs oförmögen att pra´stera Konungens utlagor; utan hwad han pra´stera kan utan sin total ruin. Uti sådane omständigheeter hafwer Hamnius sielf måst försee sig med Timberman och honom med alt tillbehör utreda. Hwar öfwer han nu een Rächning inlade, som bestiger

sig för lega Mundring och wärcktyg till 310 d:r 16 s: Kop:mt dess uthan pra´tenderar han jemwähl efter rächning 68 d:r Dito mtz expenser: och påståår det Jacob Hanssons sterbhuus och arfwingar alt detta till honom betala måtte. Jacob Hanssons omyndiga barns Förmyndare Michell Knutson i Sochloth instälte sig uppå Enckans Lijsa Olufzdot=

ters

 

846

 

ters och sine pupillers wägnar jämpte Jacob Hanssons myndige Son Mattz Jacobsson och blef dem Hamnii rächning Communicerad, hwar med de sedan åtetkommo, hafwandes der öfwer wid tillfrågan intet at påminna; men anförde elliest sielfwa Saken angående att Sahl: Jacob Hanssons Son Anders blef Soldat antecknad, så lenge samma Jacob och dess Bröder Matz Hans och Simon Hanssöner woro tillsammans uti ett boo, under derass Faders Hans Jacobssons Disposition och myndigheet, men blefwo sedan d 4:de Junii 1706 åtskilde, da Hans jacobsson updrog sine Söner Jacob och Simon halfwa heemmanet sampt Mattz och Hans den andra hälften och såssom jacob hwilcken war äldsta Sonen och ägde bördes Rätten fram för dee andre, med sin Faders lof och tillstånd hade sine barn uppå hemmanet, ty hoppass Förmyndaren att och de andre Jacobz Bröder hwilcka igenom denna Soldate utredningen blefwo Salverade, icke lära kunna draga sig undan

att

 

847

 

att betala lijka med Sahl: Jacobz Arfwingar, hwad de nu till Hamnius med rätta skyldige blifwa. Hälst emedan der som yngre bröder och mindre Rätt till hemmanet hade än som Jacob med sine barn, torde någondera fram för honom som skrefwen blef måst utgå, om Jacob sig der om bemödas, och icke uti den förhoppning lefwat at dee jämte honom den ålagde bördan jämpt draga skulle. Ty anhåller Michell Knutsson och Mattz Jacobsson att Mattz Hansson som nu åbor den andra hälften af hemmanet må och hälften af Hamnii tillstående att Jacob Hanssons sterbhuus förleden Sommar der uppå 40 d:r Kop:mt betalt hafwer. Elliest observerades här wid att bem:te Erich Larssons hustru Elsa Mattzdotter hafwer här in för Rätta d: 4:de Martii 1710 fordrat sin mans resterande lega 80 d:r då Jacob Hansson hafwer Exciperat det han för Soldaten borde betala samma 80 d:r till Hamnius af det tillfället hafwa Jacob Hanssons Son Anders taget

sig

 

848

 

sig tillfälle in för Högbem:te H:r General Major och Landzhöfdinge att angifwa det Hamnius

intet hade mera än som 80 d:r att fordra, men att skafa Karl hafwer han sig undandraget, hwar uppå meer Högbemelte Herre d 23 Maij hafwer resolverat det Hamnius med de af Anders utfäste 80 d:r skulle låta sig till wijdare nöjaa. Mattz Hansson wille intet Contribuera till Hamnii fordrans betalning emedan Jacob Hanson honom och dee andre Sysskonen owetterligen hafwer inlåtet sig i handel medh Erich Larsson, hwilcken och utgick sedan hemmanet war Klufwet, Hamnius påstod att han intet kan inlåta sig i action med Jacob Hanssons Syskon utan håller sig Striote wid hans sterbhuus och arfwingar, med hwilcken han Contraherat hafwer, lämnandes dem fritt att tilltala de öfrige sine Adha´renter som dem bäst synes. Här öfwer resolverades enhälligt

Att aldenstundh Sahl: Jacob Hansson

med

 

849

 

med Hamnio frijwilligt hafwer förlijcktz att Hamnius wijd anfordran skulle få een duglig Timberman med dess löön wärcktyg och Mundering, emot den Karlen som för Jacob Hanssons Son utgådt hafwer. Hwilcken förlijkning hans arfwingar efter hans död intet hafwa welat fulgiöra utan hafwer Hamnius sielf för all denna bekostnad stdnat, ty dömmes Jacob Hanssons arfwingar lijkmätigt samma förlijkning att fullgiöra derass skyldigheet för Karl, löön, Mundering och werrcktyg, efter ingifwen och opåtalt rächning med 310 d:r 16 s: hwad för det andra angår expenserne som till 68 d:r upföras så pröfwar Rätten skiäligt dem att moderera till 30 d:r så att hela Summan blifwer 340 d:r 16 s: och som der uppå är betalt 40 d:r som ransakningen utwijsar. Ty står ännu tillbaka 300 d:r 16 s: alt Kop:mt. beträffande sedan Jacob Hanssons arfwingars begäran att och dee öfriga deras Faders Syskon och med arfwingar uti förestående gravation interessera må så kan Rätten sig:

det

 

850

 

det målet intet utlåta, så wijda nu ingen mera än som Mattz Hansson stämder är. Uthan beror der med till dess de alle inkallade blifwa

Sedan denna doom war afsagd läth Hamnius första gången för sin fordran upbiuda Jacob Hanssons Arfwingars hemman Klanderlöst.

 

Det beklagade Mattz Påhlsson ifrån wakur att hans gård sidstl: Pingesdagen aldeles afbrunnet inläggandes äfwen samma skadestånd Länssmannens Mathias Crichous och Nemdemannens Oluf Kojonens wärderingz skrift af d 21 Junii sidstl: hwar af befinnes att det afbrände fasta är wärderat för 421 d:r Kmt: och anhölt Mattz ödmiukeligen om brandstud. Elden befinnes hafwa kommet löös under Kyrckiotijden då pigan margreta allena war hemma men igenom hwad tillfälle betygar Mattz sig intet weta, förutan det pigan skall hafwa berättadt dett gnistor kommet uhr skorstenen och itändt taket: Berättandes jemwähl

Sochne

 

851

 

Sochne männerne att mattz med sitt folck undantagandes berörde piga war till Kyrckian så länge gården bran. Så berättas och att pigan nu för tijden är intet här i Sochnen till finnandes uthan i Wöro Sochn. Sochnemännerne beklagade sig intet här tills rådt med och betala den anseenliga brandstud som Johan Frill för till dömbd är. Ty pröfwade Rätten i anseende der till skiäligt att dömma denne brandstuden att betalas af Befallningzmannens Wälbet:de Reinholt Bullicks Fougderij i förmågo af det 37 Cap: B: B: ll: sampt Kongl: Maij:tz husesyns ordn: hwilcket doch Högwälborne H:r Baronens General Majorens Lorents Clerks högmögna betänckande och nådiga befordran ödmiukeligen underställes. Pigan skall wed nästa Ting lagföras och dömmas.

 

Rådmannen och Tullnären Wälbet:de Petter Giedda, befullmechtigad utaf Befallningzmannen Wälbet:de Reinholt Bullick läth första gången upbiuda 3/4 Ml: jutbacka ben:d i Kyrckioby, som han tillhandlat sig af Capellanen

i

 

852

 

i Uhleå Mag: Benedicto GranRoot. wid hwilcket tillfälle Kyrckioheerden i Wöro Mag: Laurentius Gezelius förklarade sig nögder med det som hans med Tutor bem:te GranRooth giordt, allenast dett han påstår, att om Befallningzmannen bortsäljer samma heman, skall han först hembiuda det samma hans pupiller Sahl: Kyrckioheerden Forsmans

arfwingar.

 

Dett Klagade Hindrich Kamp ifrån Jeppå så wähl som Mattz Måtta, att Jacob Kaupi inträngt sig uti deras törfwedz tillwärckning och borthugget een deel der af. Swaranden beswärade sig der emot att de inkrächtadt mäste skogen under sig. Som han will hafwa deel uti. Ty förordnades Nembdemännerne Johan Kåck och Carl Mårthensson att Syna och jämka törfwedz skogen dem emellan. Efter det 32 Cap: B: B: ll: och som Jacob Kaupi dess uthom tillstår sin hundt jagat Hindrich Kampz lamb i Elfwen hwaraf det lifwet tillsatt.

Ty

 

853

 

Ty skall han betala dess skada med 15 s: Kmt: efter det 47 Cap: Bygn. B: ll:

 

Mattz Elia´sson i Sochlot fordrade 80 d:r 9 s: Kmt: utaf Brodren Anders Elia´son ibid som resterar uppå dess arf. Anders hade intet Jnventariumet wid handen, Ty inkom dess hustru

Karin Larsdotter andra Tingz dagen och upwiste bem:te Jnventarium af d 29 Novembr: 698, hwar af befinnes att uppå föreskrefne Summa bör afkortas 20 d:r 22 s: Kop:mtz geld på Matses dehl som sedermera efter Jnvertarii uprättande uppenbarad är, så påstod hon och att Mattz lärer hafwa undandolt någre penningar widd bolagzrifningen, då icke alt efter

hennes ompröfwande, och henne till behag uthan sompt för hööst och sompt lägt skall wärderat blefwet, men som hon och mindre hennes man hafwa lagl:n här uppå klandrat, eller någon sin för de förmante pg:r stämt Mattz till Rätta, ty uphaf Karins klander i detta måhl efter 15 Cap: Erf B ll: Och skall Anders till Mattz betala des resterande arf med 59 d:r 19 s: Kop:mt efter det 8

Cap

 

854

 

Cap: Köpm: B: ll:

 

Mattz Grelsson ifrån Karby pra´tenderade utaf Johan Marckusson dersammastädes arf. hwar om företogz i Rätten till liqvidation. Och befans att der uppå till denna Ddatum resterar 29 d:r 6 s: Kopm:t Sedan protesterade Mattz emot Swärmodren Margreta Larsdotters Testamente som hon gifwit åt sine Söner bem:te Johan och Hans och sidstl: Ting d 11 Martii actis publicis intechnadt är. aldenstund hon haft der ibland någon Egendoom som intet kommet wid Jnventeringen tillskiftes men som bytetredan stådt 698: hafwandes ingen då eller sedermera tilltalt Margreta derföre; Ty dömmes Johan Marckusson allenast at betala tillMattz Grelsson ofwanstående 29 d:r 6 s: Kmt: efter det 15 Cap: Erfd: B: ll: sampt 16 Cap: Rådst b:

 

Giestgifwaren Erich Mattsson i Mun

sa

 

855

 

sala fordrade å sin och sin Stiufmågs Länssmannens Mathias Crichous wägnar utaf Mattz Andersson i Pensala 35 d:r Kmt: efter sin Antecessoris Matrimonii Sahl: Hindrich Erichssons book. Mattz nekade sig något wara skyldig Sahl: Hindrich Ersson som han intet betalt. Hwilcket han med hand å bok Edeligen ährhölt, Ty dömmes han ifrån dess arfwingars fordran frij och otilltalt efter det 33 Cap: Kong; B: ll:

 

Efter Anders Thomasson Ekos begäran påtog sig domhafwanden att jempte någon sig Adjungerad Nembdeman hålla Arfskifte efter Anderses Fader och Fader Fader efter det 15

Cap: Erfd: B ll:

 

Hans Holm ifrån jeppå Klagade att Jacob Kaupi nu näst för Michaelis tijd hafwer slaget hans fäherde då han wallade Boskapen på deras samfälte Södre Sull måsa be:nd Eng sedan alt waret inbärgat. Kaupi sade sig förtretadz der igenom att pigan nederrifwet

gärdz

 

856

 

gården, som welat skulle stå höst och wåhr orefwen emedan Engen är mycket blöt och wååtlänt, Ty säger han sig slaget henne 2 slag med ett spöö, men Aldenstund Engen intet tillförne blefwet befredad, utan Kaupi måste tillstå sig äfwen tillförne låtet walla sine Booskap der inne, ty förlijckte han fäherden med 1 Carol:n hwar med Rätten lät och Saken

beroo efter det 13 Cap: Sårm B: mz will ll: emedan hon hwarcken sår el:r blånad fått. Sedan aftalte och beslöto Jnteressenterne uti Södre Sullmåsa Engar Nembl: Enckan Walborg Knutzdotter Anders Stenback, Hans Möllnare Hans Holm och Jaccob Kaupi, att intet Klöfwande hwarcken höst eller wåhr der uti skall tillåtet wara, utan skola samma lågländte Engar stå i stadig hägnad på det gräswäxten icke på den sumpiga orten förderfwas må, och emedan Sådant af dem eenhälligt in för Rätta dem emellan samtycktes, ty skal och ingen utan deras enhälliga samtycke

gö

 

857

 

göra der emoot, wid straf och skadans ehrsättiande.

 

Thomas Mattsson ifrån Lillekyrö S:n klagade det en igenom landet flychtande tiuf skall inbrutit sig uti hans huus och Kijstor, förledne Sommars och bortstulet 10 Caroliner Och emedan han sedermera haft upsåth att stiela hoos Daniel Thomasson i Sochlot by, och denne Sochn, men blifwit hindrad, så att han nödgatz lemna sin säck efter sig, Ty håller Thomass före det hans bortkomne penningar legat der uti; Daniel förklarade att en tiuf Kröp in igenom hans Faders Thomas Thomassson Kammar Fönster och lämnade sin säck

uthan före. Men enär han fick see att Hans Mattsson i Sochloth gick der förbij, begaf han sig uhr Kammaren, på flychten, lemnandes Säcken efter sig hwar uti funnos som följer En 3 d:r plåt. 1 st: skiorta En öfwerdeel 1 st: Randig fyrkantig Halssduuk. 4 st: manfolckz lärftes Halssdukar, 1 Rule Tubak, 1 st: Messingz skedblad, 1 p:r strumpor, 1 st: qwin=

folckz

 

858

 

folckz Sametz Hatt. 1 st: gl: Rumpn mysso 1 st: pitnilcka, 1 st: bälte. 3 st: pungar, uti den första 30 s: i den andra 1 st: flaskegrepa af teen, och uti den 3:ie någre Knappar dess uthan war i Säcken 1 st: borsta 1 st: Knijf, 2 st teen stop, 1 st: Eldståhl, 1 p:r Halfslitna finger Handskar 1 p:r arbetz Handskar och 1 st: gl: manfolckz tröja, mera will Daniel intet tillstå hafwa waret uti Säcken, och emedan denne tiufwen höres hafwa begådt åthskillige tiufnader der han framfarit såssom hoos Länssmannen Gumsse i Storkyro och Krogaren Mattz witting ibid: warandes ingen närwarande som wid kennes desse saker. Så war och Daniels Fader Thomass Thomasson, Daniels hustru Sophia Mattzdotter och Pigan Susanna Hindrichzdotter som handterat desse Saker jemwähl frånwarande. Ty ansades Länssmannen Mathias Crichou att deponera desse Saker in loco neutro till des föreskrefne Personer blifwa hörde, och man någon närmare underrättelsse i detta

mål

 

859

 

mål inhämpta kan.

 

Mattz Jacobsson ifrån Öfwerjeppå som emot taget 1 Ml: Crono hemman dersammastädes förklarade sig intet willia betala högre gield än Egendomen, som hono d 13 Decembr: förledet åhr tillwärderat är. Hwilcket till nästa Ting Creditorerne notificeras skall.

 

Efter Erich Anderssons i Mono begären påtog sig doomhafwanden at jempte Nembdemannen Carl Mårthensson i wäxala hålla arfskifte efter SwärFadren Johan Josephsson lijkmätigt det 15 Cap: Erfd: B: ll:

 

Törfwedz skogen som Johan Jacobsson, Jacob Sigfredsson, Johan Sigfridsson sampt Anders Simonsson i Munsala dela om. Förordnades Nembdemännerne Johan Kock och Mattz Johansson att Ransaka sampt parter

ne

 

860

 

ne derom förlijka, eller på annor händelsse wid nästa ting giöra Rätten besked derom då wijdare skall resolverat blifwa.

 

Efter den förlijkning i Rätten skedde skall Anders Andersson i Pelat betala till Anna Josephsdotter i Kyrckioby 3: Caroliner för hennes pra´tention uppå een Koo. Och som parterne woro förlijkningen in för Rätta ständige, ty blifwer den med laga dom faststeld lijkmätigt Kongl: Förordn: om lindring i Rättegånger af d 4:de Julii 695

Såssom denne Rätt wid hållet ting d 11 Martii innewarande åhr uppå Kyrckioheerdens i Cronoby Erew: Mag; Erici Cajani begäran att blifwa frijdömbd ifrån wijdare answar för de penninge medell som Borgmästaren i Gl: Carleby Carl Forsman 1709 om Sommaren af sin Sal:

Bro=

 

861

 

Broders Kyrckioherden Formans barns Jnventarii innehåld tillgripet, hafwer resolverat det samma Cajani åstundan skulle med Förmyndaren Kyrckioherden i Wöro Ehrew: Mag. Laurentio Gezelio och Capellanen i Uhleå Mag: Benedicto Graroth Communiceras, så är nu sådant skedt, och de ansagde med deras Förteckningar wid detta Ting sig infinna, ty läth nu Kyrckioherden Cajanus igenom sin Fullmechtig Studiosum Carl Bogman mundtl: så wähl som igenom en till Rätten insänd skrift påminna, och om ändteliget sluth anhålla. refererandes sig uppå allt hwad han till förna här i Rätten till sin oskuld andraget hafwer. Kyrckioherden Gezelius anförde här wid på sin och sin med tutoris wägnar, att oansedt Cajanus fuller intet hafwer waret någon lagligen tillforordnad förmyndare för Sahl: Forsmans barn, och eij heller godwilligt uplåtet deras penningar åt Borgmästaren Forsman Så hafwer doch Cajanus

on=

862

 

utaf det Högwördiga doom Capitlet waret betrod at emottaga penningarne dem han i anledning der af intet hade bort så latt uti Forsmans händer lämna. ty anhåller Gezelius att Cajanus som icke boor långt ifrån Gl: Carleby må tillhållas att utfordra hwad som hoos Forsman innestår. Williandes han Gezelius i det målet intet hafwa att giöra såssom han och, då han sedan penningarne borto woro. blef till Förmyndare satt, sådant sig uttryckeligen undandraget hafwer. Här öfwwer resolverades enhälligt som föllier.

Alldenstund det af denne Rättz Protocoller d 11 Martii sidstl:ne d: 17 Octob: 1710 och d 4 Martii sidstl: berörda åhr, med mera, befinnes 1:o det Borgmästar Forsman hafwer waret een lagligen tillförordnad Förmyndare för sin Sahl: Brors barn då han deras penningar 1709 om Sommar

ren

 

863

 

ren borttog. Hwar emot Cajanus då intet till något förmyndarskap dömbd utan allenast af denna Rätt föreslagen och af det Högwördiga doom Capitlet ombeden war barnens goda att föresee, men blef sedermera d 4 Martii 1710 igenom een Contumacia´ doom emot sin altijd tillförna anförde Exceptioner och uhrsächter wid Förmyndarskapet bunden, hwwilcken doom han 3io sedan wid nästa ting d 17 octob: återwan. Och ifrån Förmyndarskapet befriades. Och ehuru wähl han uti god troo hafwer lämnat penninge skrinet uti Forsmans händer så hafwer han doch 4:o intet samtyckt till någon sådan Disposition som Borgmästaren sig straxt företog; Utan 5:o förseglat skrinet både med sitt och Borgmästarens Sigill sampt behållet nyckelen der till, men skrinet sedan 6:o blefwet af Borgmästaren upbrutit hwar öfwer Cajanus sig 7:o uto vener: Consistorio straxt hafwer beswärat, och förmådt dess intercession till Högwälborne H:r Baronen

Ge:

 

864

 

General Majoren och Landzhofdingen Lorents Clerk det penningarne ifrån Räntrijet dijt de för Formans gravation skuld Transporterades, återställas måtte. Fördenskuld såssom af alt

detta nogsampt sees det Kyrckioherden intet hafwer rådt före det penningarne förskingrades, men hafwer söckt så mycket han funnet sig anstå det de restitueras måtte, warandes han eij heller nu mera förmyndare för Sahl: Kyrckioherden Formans Barn, ty pröfwar Rätten med föregående skiähl och omständigheter sampt det 21 Cap: Edz ör B: ll: 23 Cap: dråpm B mz will: ll och Kongl: Förmyndare ordn af d 17 Martii 669: §: 30 lijkFormigt att befrija ofta bem:te Kyrckioherde Cajanum ifrån wijdare tilltaal i detta mål.

 

Dett berättade Anna Josephzdotter ifrån Kyrckioby, att hon hafwer sendt med Carl Andersson som reest åth Swerige 9 Caroliner att Kiöpa Kiörtel tyg före men han skall behållet penningarne då han blef qwar

i

 

865

 

i Swerige och genom bref som nu i Rätten upwistes förledne wåhras anmodat sin Broder Joseph att förmå berörde 9 Caroliner tillbaka åth Anna, som han sedan will godt giöra på sitt arf, Anders kunde nu intet neka sig wara skyldig Carl något arf och att Joseph honom påmint om betalningen fast han sådant intet efterkommet. Ty dömmes Anders att betala till

Anna 9 Caroliner på Carl Andersons wägnar med 3 sk:r Smt: Expenser efter det 16 Cap: Rådst: b: hwilcket alt honom uppå Carls rächning godt giörass skall.

 

Länssmannen Mathias Crichou stälte för Rätten een hafwande piga Brita Andersdotter ifrån wäxala. denne säger att Anders Mårthensson i Monäs rådt henne med barn förledne wåhras en weka för wår freddag. påståendes att det skedt under ächtenskapz löfte som han och förledne Sommars gifwet henne 1 dubbel Carolin på handen. Anders befinnes hafwa rest oförpassad åth wäster botn nu

i

 

866

 

i höst, warandes ingen som egentel: weet huru det må wara beskaffat med Andersses frijeri, utan säger hans moder Karin Swänsdotter det Sonen aldeles nekar till lägersmålet, williandes intet nu mera weta af Brita emedan rychte går som skulle hon hållet till med een Soldat Oluf Lund som förleden winter här inqvarterad men nu utcommenderad är. Men Brita påstodh sig ingen annan hafwa haft att giöra med än som rätta fästmannen bemelte Mårthen. Ty anstår med Saken till åfta bemelte Mårthens återkomst då desse skola wijdare lagförde blifwa.

 

Johan Neostadius, befullmechtigad utaf sin moder dygdesamma Matrona hust: Brita Hoffrenia Klagade att Borgmästaren Jsaac Falander will påbörda Modren att hålla een watugård wid Raiåkeren der lijkwäl icke allenast Sahl: Borgmästa

ren

 

867

 

ren Bockmöller i sin tijd uthan Borgmäst: Falander på sterbhusetz wägnar een rund tijd den wijd macht hållet hafwer, Borgmästaren swarade att Hoffrenia för någon tijd sedan förmådt hans Swärmoder att gärda denne watu gården, efter hon hade bätre råd på Folck. Hafwandes Hoffrenia således draget sig undan sin skyldigheet i det målet, ty will Borgmästaren intet längre wårda denne gård. Johan Mattson ifrån staden wittnade ojäfwad och Edeligen sig hafwa hört hust Brita Hoffrenia för 20 åhr sedan el:r mera öfwertala Borgmästarskan som hade nog folck att låta upgärda denne watu gården och weet han fullkombligen att den aldrig tillförne gärdades af Borgmästarens folck, doch kunde hwarcken han eller någon annan af Kyrckiobyboarne säija hwem som den rättel:n bör wårda och efter som gärdz gården dess uthom säijes wara mycket ojämpt delt, omkring sielfwa Åkeren, Ty samtycktes af Jnteressenterne enhälligt att en Rådman i stadsens wägnar jempte

Nemb

 

868

 

Nembdemannen Erich Andersson delar gärdz gården Jnteressenterne emellan i proportion

af hwars och eens ägor innom hägnaden. lijkmätigt det 26 Cap: Bygn: B: ll: hwar wijd observeras det grindar och watugårdar med större beswär och äfwentyr hållass wid macht,

än som den öfrige hägnaden, ty måste der och antingen af Jnteressenterne Ährass eller den som dem får i den öfrige hägnaden lindring niuta:

 

Såsom någon ägotwist är upkommen emellan de Purmoboar af Pedersöre Sochn, ochh jeppåboar af denna NieCarlby Sochn. Så infinnes sig nu Nemdemannen Johan Pehrsson ifrån ytterpurmo och bonden Johan Olufson if:n öfwerpurmo försedde med laga Fullmacht af deras Grannar och Lenssmannen Jacob Beckman de Dato d: 30 e passato att öfwerlägga om owalde män till deras råers uprättande jeppåboar finna och nödigt att sökia skildnad emellan begge Sochnar=

nes

 

869

 

nes ägor, men beklaga äfwen som Pedersöreboarne, att desse swåre tijder, uthom afkortning wid deras uthlagor, intet förmå att göra någon stoor bekostnad på Synegångger i de widlöftige skogarne, Ty önskade hälst om de igenom någon billig Förlijkning kunde deras twister till ändskap bringa, hwar till de och anmantes, och kommo de på både sijdor således öfwereens att jeppåboarne skola affärda deras Fullmechtigar till nu instundande Ting, der de med Purmoboarne må söka huru wida de någon billig förlijkning träffa må, men skulle den intz obtineras, så förbehalla parterne sig med owalde män en rätt Sochen skildnad att sökia.

 

Såssom Klåckaren Dawid Hindrichsson wid sidsta Ting är dömd att Edel:n ehrhålla det han intet till någon sin egen nytta hafwer eller anwändt 5 d 5 s: Kmt. Som Rådmannen Schepar i Nie=

Carlby

 

870

 

Carlby till de fattige här i Munsala Capel förskingrat hafwer, Så blef han, Dawid och nu förekallad, och flijtigt warnad att achta sig för meen Ed; men han pra´sterade doch med hand å book, swäriandes wid gud och hans H: Evangelium den hono förelagde Eden. Fördenskuld dömmes han för widare tilltahl i det målet frij efter det 19 Cap: Tingm: B:

 

Kyrckioheerden i Wöro Ehrewördige Mag: Laurentius Gezelius, som till fordom Kyrckioherdens här i NieCarlby Sal: H:r Johen Forsmens omyndige barns Förmyndare dömd är upwiste nu sin Med Tutoris Capellanens Mag:r Benedicti GraanRoots revers af d: 19 Junii 1711: på all barnens egendom efter uprättadt inventarium, undantagandes de penninge medel som barnens Faderbroder Borgmestaren i Gamble

Carlby

 

871

 

Carlby Carl Forsman den tijd han Förmyndare war tillgripit hafwer. Förklarandes Kyrckioheerden Gezelius, att såsom han nu hafwer lämnat den behåldne egendomen uti en säker hand hoos bem:t Graanroot, och icke det ringaste af sine pupillers egendom någon sin haft, eller nu hafwer, mindre täncker framdeles till sig taga, Ty will han sådant sig och de sine till säkerheet i framtijden här weam protocollo uptacht hafwa, hwar jempte han och nu som tillförne protesterar, det han intz answar will weta uthaf för de penningar som bem:t Forsman förrän han, Gezelius Förmyndarskapet sig åtog. bort taget hafwer, hwilket således efter begäran ad acta fördes:

 

Lensmannen Mathias Crichou, an=

klagade

 

872

 

klagade Erich Grelsson ifrån Ytterjepå, och Beata Jacobsd.r if:n Wäxala, hwilka sig med hwar andra uti löönskeläger förgripit hafwa. de angifne tillstodo gerningen, och är det första gången som de för slijkt ofwanträdelse lagföras, Ty resolverades enhälligt som föllier: Aldenstund Erich Grelson ifrån jepå och Beata Jacobsdotter ifrån Wäxala frijwilligt tillstå och bekenne det de haft beblandelse med hwar andra i lönskeläger, och beträdes nu med en såda Synd första gången, Ty Saakfältes Erich till 10 – och Beata till 5 d Smt. böter efter Kongl: Förordn: af d 22 Maji 694 sampt en Söndagz Kyrckioplicht hwardera lijkmätigt det 9 Cap: §: 4: Kyrckiol

 

1.

Anno 1711 d: 30 Junii, blef lijk=

mätigt Högwälborne H:r Baronens,

General Majorens och landzhöfdin=

gens Lorents Clerks, skrifteliga or=

dres af d 28 Dito månad, Extraordin:

Häradz ting hållet i NyeCarlby Soch=

nestugu, närwarande Crono Be=

fallningzmannen Wälbet.de Rein=

holt Bullick, Länssmannen Mat=

thias Crichou, och desse ährlige af ordin:

Nembden

Carl Mårthes:n i wäxala, Erich Andersson i Sochlot

Joeph Erichsson i Munsala, Johan Kock i Härflax

Michell Runt i öf:r jepå, Mattz Jacobsson ibidm

Mattz Olufson i ytterjepå Dawid Dawids:n i Kåfjåki

 

Så bemelte CronoFogde, beklagade att en hoop Ryska Fångar, nu nyligen under deras wacht och Segellresa åth Uhmeå, hafwa öfwerrumplat wachten, practicerat sig på flykten, och stiget till landz på dager

ort

 

ort, Oachtadt dett en god anstalt till deras säkra transport giord war. Och emedan skepparen med sine Bååtz= och Styremän, så wäl som den medgifne wachten, förspörias hafwa upburit af Ryssarne een hoop penningar och der emot under resan styrt och lendsagat Faarkosten på berörde fiendtliga ort, hwarest och Capitein lieutnampten Jöns Ellers, som öfwer wachten öfwer Commendo hade lämnat, och dee Esckaperande Fångar bortfölgt hafwer. Ty pra´sumeras af alt sådant att den ena så wähl som den andra otroget, och i förgätenheet af deras under dånigste plicht och skyldigheet emot wår allernådigste Konung och Kära Fädernes land handlat hafwer, hwilcket efter Högbem:te H:r General Majors och landzhöfdinges stränga ordres, Befallningzmannen under Rättens alfwarsamma Ransakning och lagliga afgörande lämnar Fräläggandes Borgmästare och Råådz i Nie=

Carl

 

2

 

Carlby Fånge Rulla af d 29 Maji sidstl:ne uppå dem som här ombord gådt och bortförde äro af fölljande Personer bestående.

1. Zariske Rådet. General Knees Dolgerukoj.

2. Cornetten och Håfmästaren Mikita Mensicoff.

3. skrifwaren Jvan Balatoff.

4. Betienterne Fedor Ananioff.

5. Fedor michailoff.

6. Luca Samoiloff.

7. Ryttaren Andrei Golotoff.

8. dragonerne Wassilie Glassoff.

9. Jefrem Jwensin.

10. Jwan mikiferoff.

11. Soldaterne Jacob Lutoinen.

12. Gabriela Kiprianoff.

Noch ankommo ifrån Rysslan 2:ne Gener:

Dolgurukoi betienter nembl:n

13. Michael Jachlewitz

14. Jacob Laurentewitz.

15. Knees Andre Dolgerukoi.

16. Betienten Zagoskoi.

17. Prästen Pancratei. 18.

 

18. Öfwerlieutnanten Condroei

19. öfwersten Gulitz.

20. Betienter Stlimpei Calasniku.

21. Michalo Kusimin.

22. Öfwersten Kosodaffiloff.

23. Betiänten Philip Mitrofanoff.

24. Öfwerlieutnanten Gordon.

25. Betiänten Stephan Mikiferoff.

26. Öfwerlieutnanten: vonder Wiede.

27. Betienten Timofei Ginavasoff.

28. Capit. Jwan Batitreff.

29. Capit. Artimei Karatioff.

30. Betiänten Osipp Grihorieff.

31. Lieutnanten Mikita Putiloff.

32. Wassillie upozinen.

33. Fenrich Aloran: Sulimai.

34. Soldater Jwan Satikin.

35. Jacob Kotatzeff.

36. Fedor worotoff.

37. Mikifer pralingkoff.

38. Terentie Fedoloff.

39. Köpmans dränger Jwan Gladizoff

40. Jacob Wassilioff.

41. Aochip Andreanoff. 42.

 

3

42. Wassarie wasdileff.

43. Jsaac todiwanoff.

44. Philip Nisiferoff.

Jsaac Falander.

P: Giedda.

Till dessas wacht hafwer H:r General Majoren och Landzhöfdingen d 27 Maji förordnat berörde Capitein Lieutnampt, med een underofficerare, en Corporal och 18 gemena. Specificationen der öfwer är denna:

Capitein lieutnampten Jöns Ellers. Sergianten Daniel Dalman, Corporalen Måns Siöberg. och Soldaterne.

Jöns tålsteen i skenninge, Nils Kruslåck i Öre Siö Sochn, Mårthen Kijlman i östra Rören, Hans lillia östrawram, Jsaak öfwer Fielt i öf.r Sockn, Byrinn Pijhl i Salrap Sochn Oluf Hielm i Hwita by. Johan Biörnramb. Tyko roberg heem ifrån Tawast Sochn, Jngemar Silfwerberg nähema Sochn, Åke Osping i wästra Härsta Sochn An=

ders

Anders Tranberg ibidm: Påhl Rosen gåhligwidunge, Niels Lön i Krop Sochn, Hans wisse Bengt motwillig i Wällinge Sochn Jöns Håfman.

För denne Transport hafwer Befallningzmannen uptingat handelsmannens i NieCarleby Johan Bladz Farkost, hwarföre han lofwat Blad i fracht för dess lopp till Rata hamn och wästerbotn 100 d:r Smt: som sees af det upwiste Certepartiet de dato d 30 Maji 1711: bemelte Blad hafwer sielf blefwet skeppare der uppå, och haft till styrman Borgaren Hindrich Knutson, och Båtzmänner Borgarne Simon Mattsson och Hans Mårthenson, sampt drängarne Johan Nilsson, Matz Carlsson och Johan Andersson jempte een passner Allenast, Soldat hustrun Maria Liberg, hwilcken ärnade sig åt wästerbottn till sin slächt. desse alle så wähl militair betienter som det öfriga skeppz folcket nu alle närwarande, förmantes med all flijt och alfwarligen att för den under

dån

 

4

dånigsta plicht skuld, hwar med wår allernådigste Konung och Kära Fädernes land deförbundne äro, uppenbara och kenna af hwad tillfälle och orsaak anförde Fångar uppå frijfoot undkomme äro, och huru det ena med det andra aflupit ochpasserat hafwer! Hwilckett de alle redeligen lofwade efterkomma. Och företogz först skepparen Johan Blad till förhör serskilt, hwilcken giorde denna stadiga och oförandrade berättelssen, at sedan fångarne d 30 Maji hade stiget ombord på hans Farkost här i hamnen, fingo den andra dagen sådan wind, att den der med hade kunnat komma öfwer till Ratan om han ståendes blefwet; men sedan den Seglat 1/2 mijhl ifrån staden, kastade sig wädret att der måste ligga stilla wid ahlören, då den och warpat sig ett litet stycke fram. d 1 Maji avangerade den åter 1/2 mijhl till gränskärs sundet, och lågo der till den 4 Junii om morgonen i Solgången, då de öfwerrumplade blefwo, i medlertijd

höltz

 

höltz af Capitein lieutnampten Ellers så slätta ordres och upsicht med Fångarne, att dee fritt och utan det ringaste hinder fingo alle i sänder när de wille gå uppå dächet, och äfwen med skiepp båtn rod till landz uppå de närmaste holmar och skär, så at ibland icke öfwer 3 å 4 Ryssar woro ombord. Ellers folgde och med, 1/2 mijhl ifrån Farkosten till Fröösöön att jaga med dee Ryska herrarne. Uppå däcket stodo allenast 2:ne Soldater wacht i sänder, hwilcka ibland af Ryssarne så trängde blefwo. att dee uppå deras påst knapt fingo ruum öfwer alt sådant knorrade icke allenast skepparen och Sergianten Daniel Daalman, utan och alle de gemene, påståendes att Fångarne skulle hållas i huden och under dächet, hwarest de hade godt rum, och om nätterne elliest lågo. besynnerligen påminte Sergianten uti ahlören att en sådan säkerheet aldrig skulle taga en god ända; men blef Snubbad af Capitein lieutnampten med försäkran att Ryssarne skulle sig ingen oro

före

 

5

 

företaga. de måste handteras frijtt och civilt, han wille eij heller låta Soldaterne weta hwad ordres han af H:r General Majoren och Landzhöfdingen hade. Och som han Ellers, war en Karl uppå sitt bästa skede, något Studerad, och om öfwer befählet på den resan betrodd, ty understod sig ingen att göra honom emot, eller uthom hans willia Fångarne Forcera. D: 3 Junii om morgonen, utkom Dolgerukoi på däcket, och berättade sig hafwa slaget wad med en af dee Ryska öfwerstarne, att Manskapet skulle kunna warpa Farkosten ett lijtet stycke fram, fast det då blåste en starck mootwind. Om dee det wille göra. skulle ett Faat öhl uppå dem Spenderas. strax blef både af Soldater båtzmän och Fångarne warpat ett lijtet stycke. Hwar uppå Dolgerukoi köpte en T:a öhl af skepparen och lade på däcket; hwilcket Soldaterne intet wille dricka; utan taga hwar sin deel uti deras läglar. Men Capitein lieutnampten obligerade dem till att

drick

 

dricka strax tillijka med alle gemene Ryssarne och båtzmännerne. det förslog intet så mycket att någon kunde blifwa drucken, föruthan styrmannen som war något begärlig och intet stort tolde, sampt 2 å 3 Soldater, som tycktes blifwa något lijtet talande. Ölet blef alt strax efter middagz tiden, och blefwo sedan inga drycker mera den dagen utgifne, seent om aftonen lade sig hwar på sin ort efter wanligheten, han, skepparen och Ellers lade sig som förr, afklädde, i hytten, Soldaterne på däcket klädde, hafwandes wärjorne och bandtlerne på sig; men Musqveterne med bajonetterne stodo omkring= och lågo uppå Dolgerukois Wagn mitt på däcket, liggandes Båtzmännerne med bem:te Soldat hustru framme i plichten; Soldaterne på däcket wille intet lägga sig; utan höllo sig efter Sergiantens ordres med flijt wakne, efter som så ringa wacht utsatt war, och gingo de unga Soldater stundom den ena och stundom den andra, lijka som Spögubbar

i

 

6

 

i Kyrckian, och stödte med käppar i däcket at upwäcka hwar andra. Ellers blef deröfwer om natten emot d 4:de Junii otålig, och kom i Nattkiortelen neder emot Klåckan 12 wid pass, sampt gaf Soldaten Mårthen Kijlman någre slag med wärjan och körde dem alle förutan de 2:ne som stodo på deras poster, att lägga sig och wara tysta, på det Ryssarne måtte få sofwa i roo. Om morgonen d 4:de Junii rätt i Solgången höllo Ryssarne böön, inne i Cajutan och när de kommo uth stälte de sig medh een hast 2 å 3 hoos hwar Soldat af hwilcka Somblige wakande, somblige Sofwande lågo, men andre sutto på däcket, och fingo dem om halsen att dee intet kunde ropa, kastandes dem med en hast neder under däcket. Hyttedören war tillstängd, så att hwarcken Ellers eller skepparen sluppå ut förr än alle dee andre förwarade woro. Blad satte en gång ut hufwudet och wille bryta sig löös, men blef grymt af dee der stående Ryssar hår

dra

 

dragen och måste draga sig tillbaka. Corporalen Mååns Siöberg och Borgaren sampt Båtzmannen Simon Mattsson, af hwilka den förra blef Sofwande öfwerfallen, och den senare

som är en Stigf Karl, slog 2:ne Karlar ifrån sig och Kastade sig i Sionn, finnandes förgäfwes efter Äspingen, som een Rysse intaget och rodt ut ifrån Farkosten, blefwo illa slagne och blesserade i hufwudet, hwar emot båtzmannen Johan Andersson med en handspijk slog någre Ryssar, af hwilcka en fick feel i sin arm, större slagzmåhl som något merckelige waret äro der wid intet passerade. gewären Musqvetter och wärjorblefwo och äro annu Soldaterne ifråntagne. Så snart alt detta war öfwerståndet, fick hwar Soldat och Båtzman sampt hustru Maria hwar sin 3 Carol:r men dee som blesserade woro fingo 6 Carol:r hwar, och blefwo sedan alle Soldaterne strängt håldne under dächet, Men Ellers 2:ne dagar under wacht i hyttan el=

liest

 

7

 

blef ingen ting dem ifrån taget, eller skepparen twingad att sällja något af sitt dricka eller proviant emot sin willia, oansedt Ryssarne woro något torftige och måste dricka salta watnet. Skepparen hade intet mera än 2:ne Tunnor öhl med sig, den ena Tunnan förutan som han sålde och anfördt är. Dolgerukoi försäkrade strax med Korskyssande, alle dem som han antasta låtet att dem intet ondt skulle wederfaras, förmanan dem gifwa sig tilfridz. han ärnade sig allenast till Stockholm. Och giorde alt detta på det han skulle undfly wästerbottn. När de d 8 Junii fingo känning af äkeröö, kallade Dolgerukoi in skepparen och begierte att fåå hugga 7 hohl på hwar sijda af farkosten, der igenom han kunde få hafwa åhror och roo om det påträngaskulle, hwar till efter hans då warande tillstånd, swarat blef, att Farkosten mera intet stodo under hans, skepparens, Commendo, ty gaf Dolgerukoi honom 14 Rd:r och läth strax

hug

 

hugga ett hohl, men såg sig intet beqwämligen kunna låta roo igenom slijka hohl, ty högg han intet mera. eij heller fordrade han sine penningar tillbaka. Styrmannen och Båtzmännerne blefwo äfwen då inkallade hwar efter annan, och tillsagde at om de intet styrde och beledsagade honom wäl igenom Äkeröen, skulle han låta en och hwar som woro gripne af daga taga; Men på annor händelsse skulle dee wid framkomsten och den ort han sig på lifländska sidan täncte, wähl belönte blifwa. de förklarade sig alle att de aldrig hade rest igenom Söderarm eller äro på den Kosan Kunnige. Men han sade sig nogsampt hafwa dem som råka wägen sedan dee komma in på Ålandz haf. de fingo mootwind, och kunde intet slippa igenom Äkerön före 10 Junii i medlertijd lågo de för anckar, och månge Farkostar Seglade dem förbij norr åt. Och så snart Ryssarne sådane Farkostar blefwo warse gömdes Båtzmännerne under

och

 

8

 

och sattes wärjor för bröstet på dem att dee intet ropa skulle. d 13 kommo de till dager ort, Ellers fick efter 2:ne dagars arrest i Norra Siön, gå fritt hwar han wille i Cajutan och på däcket sampt talte och war lustig med Ryssarne. men Blad som under det första Allarmet brööt hohl på hyttan och ärnade sig till Siös, hölls under sträng wacht, när Simon twingades någon gång upp att beslå seglen, bundo Ryssarne Reep, om benen på honom,så frampt han war när något land, att han intet skulle hoppa i siön. och höllos intet båtzmännerne tillhopa under däcket med Soldaterne, uthan för sig sielfwa i plichten eller Cabyssen; på det de altijd skulle wara wid hand och Farkostens handterande, Ellers hafwer för Ryssarne uppenbarat det Blad brutit hohl på hyttan som förmält är, det en af dem uppenbarade för blod igen. Och wardet or=

saken

 

saken hwarföre han sedan blef strängt hållen. d 13 framkommo dee till dagerort, der blef Farkosten aflastad. Och kom att gå der ifrån d 19 nästfölljande sedan Dolgerukoi hade der gifwit blad 100 d:r styrmannen 40 d:r Hans Mårthensson 20d:r Johan Nilsson Matz Carlsson och Johan Anderson hwar sine 10dal:r alt Smt: sampt Simon Mattsson 30 Carol: och hwar Soldat 3 Carol:r och pass under sitt eget namn som Ellers upsatt hade, att ingen Rysk el:r dansk uti wägen dem hindra el:r förolämpa skulle. Men om Ellers föruth wetat det Ryssarne skulle rebellera, eller med dem der uti Conspirerat, eller om han af god trooheet eller på deras gode löften gifwet dem en så lång tygel som förmält är, påstår han sig intet sätt kunna förstå, när de hade Kastadt anckar under dagerort hörde han Dolgerukoi och Ellers tala wid på latin och fast än blad intet mycket förstår af det språket, hörde han Ellers doch säija: Nescio qvomodo possum vitam meam Conser

va

 

9

 

vare. mera weet han intet hwad de talte. detta alt begierte Blad att strax med sin Edh få bekräfta. och under samma Edz plicht ehrhålla det han intet sielf eller weet någon annan, förut hafwa Conspirerat med Ryssarne, eller till deras wåldsamheet hafwa samtyckt. Men emedan han såssom en hus anklagad är ty kunde sådant intet honom denne gången till låtas. Sergianten Daalman inkallades och befinnes wara en frisk och braf Karl äfwen som alle de andre Soldaterne, hwilcka förr tiänt under Öfwerst Baners Regemente, och äro så wähl som Ellers och Sergianten infödde Swänske, hafwandes waret uti åtskillige actioner i Påland, som de upräckna, och klagade Sergianten högeligen att Ellers som elliest war en frisk och qwick Karl, denne gången tedde sig ganska flaat emot Fångarne, hwar om Sergianten så dierf som han tyckte

det

 

det emot sin öfwer Commendeur kunde tålas, honom påminte: Och anhölt att Fångarne kunde blifwa Commenderade under däcket, och att richtigare wacht ställas skulle; men Ellers bad honom intet bekymbra sig, han wiste wäl hwad han skulle giöra, det skulle ingen nöd hafwa! eij heller woro någon fara på färde! Han önskade att Ryssarne wille röra sig, så skulle dee wähl fåå färdigt. Hwad ordres han hadde af General Majoren ochLandzhöfdingen wille han intet wijsa el:r utsäija. När de kommo till dagerort berättade Ellers att Dolgerukoi hade lofwat recommendera honom till ängelland Holland Frankrijke, eller hwart han wille, begärandes att Sergianten skulle föllia med åt , muschou det wordo numera intet godt at gå åth Swerige, hwarest en hård ransakning om deras förhållande torde anstäld blifwa, han, Ellers för sin Person torde intet mera dijt: om hans hals woro så tiock som tunnan blefwo han doch afhuggen, som hans ord lydde: hwilcket tal

Blad

 

10

 

Blad ,men ingen af dee öfrige tillstår sig hafwa hördt. Men Sergianten hafwer påmint honom sine förra på frijfoot giorde åthwarningar, och att han förra efter sine swåra uti det olyckeliga leijon hufwud ska slaget undfångne Såår och blesseurer marchen de i ett stort elände öfwer hundrade mijhl tillbaka, lijkmätigt sin Edz och undersåteliga plicht, sammaledes blef så wähl han som dee andre nu med fölljande Soldater förledit åhr i Riga af deras Fiender och jemwähl dem som de tillförna hade måst lyda, till affall ifrån deras Rätta öfwerheet Krafteligen, men doch förgäfwes Solliciterade. mindre wille dee nu utan högsta twång wår allernådigste Konugz trogna tienst sig undan draga, det må gå wid deras återkomst så hårdt som det will och kan; dee wille heller något lijda hemma under sin egen allernå=

dig

 

digste öfwerheet, än som hoos sine och Fädernes landetz fiender, det Sergianten med tårar, och/: så mycket som skiönas kunde:/ en redelig adFect nu Exprimerade. Sammaledes förklarade alle Soldaterne uppå dee Ryska herrarnas förestälningar deras underdånigste trooheet emot deras Rätta höga öfwerheet, och att dee intet wille gå i Rysk tienst. Först dee blefwo af Ryssarne antastade och Kastade under däcket fingo de hwar 3 Carol:r men de som woro blesserade fingo hwar sine 6 Carol:r och åter när de ifrån dagerort dimitterades hwar sine 3 Carol:r hafwandes Dolgerukoi bedit dem hälsa åth Swerige , och hafwa i minnet att Ryssarne intet äro så obarmhertige som de utspridas, emedan dee skänckt dem lijf och godz tillbaka med mera. Ellers förklagade Dolgerukoi sig intet kunna släppa förr än han pra´senteradt honom åth Zaren, försäkrandes att han Ellers inom 3 månaders tijd skulle wara hemma i Swerige hoos sin öfwerheet igen. När Ryssarne reste sin

koos

 

11

 

koos, fick fuller Ellers en häst att rida uppå; men strax kom en Rysk Capitein och satte honom uppå en oxwagn att åka. En Rysk lietnampt födder i Jngermanlad, hafwer ibland kommet att sittia under däcket med wåra och då berättadt det Ryssarne strax första aftonen när dee lade uth ifrån NieCarlby hamn, hade ärnadt göra ett försöök på wachten om winden stådt och de fådt segla fordt. besynnerligen war det anstälte warpandet deruppå utsedt, att Ryssarne skulle wid dett samma, eller ett slijkt tillfälle Kasta wachten uthombord, han Sergianten will gierna med sin Saligheetz Edh bekräfta att han intet sielf förståår ell:r kan troo någon af Soldaterne skepparen el.r Båtzmännerne föruth wetat det Ryssarne tänkte att bruka wåld, mindre att någon af dem med Fångarne Conspirerat hade. OmEllers hafwer han blåtta misstanckar, att

han

 

han med dem något föruth hade rådgiort; men om det sig så i Sanning förhåller, eller han af sin god trooheet elliest blefwet bedragen, det weet han intet. För det öfriga hade han om hehla denna passagien ifrån skepparen Bladz berättelsse icke det ringaste att gifa wid handen, som der ifrån skiliachtigt war. Bårgaren och Båtzmannen Hans Mårthenson berättades wara en eenfaldig och redelig man, så hade och Simon Mattson et godt witzord; hwilcken så mycket mindre troddes hafwa haft någon gemeenskap med Ryssarne, som han iförstone braft slaget från sig, Kastadt sig i Siön, och försöckt det yttersta, hwarest han och blesserad blef, ty hade Rätten till dem dett förtroende, att de uppå deras Eedar som de strax giorde utan jäf och efter trogne förmaningar att achta sig för meenEed, skulle Sanningen bekänna. Och afhördes först Simon bekennandes att han ingalunda kunde förstå någon menniska af skeppzfolcket eller de med gifne Soldater

ne

 

12

 

ne hafwa föruth wetadt det Ryssarne skulle dem öfwerfalla, eller med dem der uti på något sätt deelachtige waret, men Ellers beträfande, så blifwer han icke ringa misstänckter, efter han emot Sergiantens, skepparens, och alle Soldaternes Knorr och påminnelser, dem Simon Sielf hörde, intet wille inskräcka Fångarnes Frijheet, och hålla alfwarsammare wacht, om lögerdagz aftonen näst förr än dee blefwo öfwerfalne, hafwer ingen waret drucken, förutan styrmannen och 2 å 3 Soldater, som något lijtet talande blefwo, skepparen och han , Simon, blefwo hårdt håldne och wachtade den förra för det han brööt hohl på hyttan, och den senare för det han gaf sig i Siön, uti alt öfriget hade han till alla delar samma berättelsse som Blad och Sergianten haft, så att de ifrån hwar andra icke till den ringaste omständigheet varierade. Sammaledes påstod Hans

Mår

 

Mårthensson uppå sin aflagde Edh, att han ingalunda förstår någon waret i råd och samtycke med Ryssarne att intaga wäldet öfwer farkosten, eller der af föruth wetat. Uthan hafwer både skepparen Sergianten oc Soldaterne warnadt Ellers och påstådt dett Ryssarne skulle sees på fingret, och bättre achtas. men han försäkrade att det skulle ingen nöd hafwa. Om aftonen d 3 Junii tracterade Ellers de Ryska herrarne med Spanskt wijn, och blef af Dolgerukoi mycket berömbd för sin höfligheet skuld, det Blad och bekende sig hafwa hördt och sedt; men om Ellers föruth wetat huru det skulle med honom och dee andre gå, eller med Ryssarne på något sätt der uti ett giordt, påstår Hans Mårtensson sig omöjeligen kunna weta. warandes hans berättelsse öfwer alt jemwähl för det öfriga enlig med det som förr anfördt är. Soldat hustrun Maria Liberg, afhördes Edeligen och be=

ken

 

13

 

kende att hon hörde både skepparen och Soldaterne ofentel.n påminna Ellers det Ryssarne skulle hållas strängare, men han achtade det intet, när hon blef tagen, frågade Ryssarne hwar hon wille blifwa, uppe på täcket? eller nedre med Soldaterne? eller och i plichten med Båtzmännerne? af hwilcka wilckor hon detta sidsta fick och utwalde, hafwandes hon intet in till denna stund sielf förstådt eller hördt dee andre som med henne på Farkosten woro, tala sig emellan, att någon, antingen Ellers eller någon annan föruth wetadt hwad Ryssarne wille göra, eller med dem i Råd waret; doch blef Ellers som wijste sig så sedan som förr godtrogen och hemlig med dem, mycket misstänckter. Maria hade för det öfriga alt ena handa taal och berättelsse i alt det hon wiste

som

 

som den förra och alth antecknadt är, så att der wid ingen skillnad Observeras kunde. Corporalen Måns Siöberg afhördes utan Edh, och befans hafwa blefwet illa slagen i ännet, hufwudet och på läpparne, efter han är een styf Karl, och intet så hastigt kunde ställas under deras lydno, han berättade sig hafwa welat visitera Ryssarnes Kistor när han dem på båtn emot tog, och skulle föra dem på farkosten, hwilcket Ryssarne intet wille tillåta; utan skafade Ellers ned till stranden, der han förböd dem Visitera Dolgerukois och de förnämstas Kistor. der uti de utan twifwel lära haft både gewär och Siöökort, som hoos dem befans sedan de blefwo deras egne herrar. Hwilcket skepparen med Båtzmännerne och de öfrige tillstå sant wara. Tilläggandes Corporalen nu att han och hans med bröder med hiertans grämelsse sågo hwad sielfz

wåld

 

14

 

wåld Ellers gaaf Ryssarne, och kunde wähl täncka att det intet skulle lyckas bättre än det giorde, hwilcket de förehöllå Ellers, och warnade honom, så alfwarsampt som dee, i minne af Krigz artiklarne det göra torde. Men han förtröstade dem det skulle ingen nödh hafwa. Efter som een så slätt antalt om wachten giordes, wakade Soldaterne alla tijder, och blefwo omsijder trötta och sömnige, till att förtiga det arbete de hade med Ryssarnes och Ellers roande till landz, och Farkostens onödiga warpande. Han kan intet troo någon af wåra föruth hafwa wetat af Ryssarnes upsåth, eller det samma med berådt mod befordrat, så weet han eij heller om Ellers uthom sin blotta gogtrooheet någon skuld hade, doch hafwer han, Ellers, intet låtet weta hwad ordres han om Ryssarnes handterande

fått

 

fått, i dett öfriga hade Corporalen intet något serdeles att berätta som icke alt med dee förras lijkformigt är. Soldaterne Åke Spink och Oluf Hielm, som stodo på posterne d 4:de Juni om morgonen, förhördes och bekiende det dee så hastigt af Ryssarne, som kommo uhr bönen, omfättade blefwo, att dee knapt kunde hogsa sig om, att något ondt war på färde, före de fullkombl:n fasttagne woro. doch blefwo Ryssarne då strax intet Hielmens musqvet mechtige, utan Kastade honom med alt sitt gewär neder underb däcket. de öfrige Soldaterne blefwo så wähl som desse serskilt och hwar för sig noga om alle omständigheter tillsporde och förmante att bekänna Sanningen; men man kunde ingen närmare underrättelsse om ett el:r annat inhämpta än det som förr infördt och onödigt är att iterera. Utaf alt detta förestältes skepparen Johan Blad

om

 

15

 

om han icke kunde sielf befinna sin egen wälfärd och lijf det fordra, att han intet skolat giöra löst uhr hamnen förr än alle Ryssar wara under däcket, och en richtig anstalt till deras förwar giord blefwet, hälst emedan winden i förstone anlät sig Favorabel, han hade och haft tillfälle sedan han såg Ryssarnes siefzwåld både wid ahlören och gränskärs Sundh, sådant attnotificera Magistraten i Staden, och deras Råd och hielp inhämpta, på hwad sätt förestående olycka hindras kunnat, än är det misstänckeligt att han med alle Båtzmännerne om natten näst för deras olycka så säkert gingo att sofwa, och eij heller stego up när Ryssarne begärte gå på däcket och till bönen, des utan hafwa de hwar fått af Ryssarne anseenlige penninge Summor och kan ske mera än de bekent hafwa. hwar med de till äfwentyrs för ut bestuckne blefwet. Här öfwer förklarade sig Blad,

att

 

att han intet hade antingen öfwer Ryssar eller den dem öfwersatte wachten något Commendo; Ty anstod honom intet wijdare än det han giordt, då han begerte att deras frijheet kunde inskränckt blifwa. skulle han och satt sig emot och intet welat fört när winden sig fogade, och öfwer Commendeuren befalte, så torde honom äfwen någon olägenheet förestådt hafwa. det må hwar och een täncka atthan intet upsåtel:n och emot sitt bättre wetande sitt lijf och nya Farkost, med de öfrige wåre egne anhörige förråda welat. Hwad penningarne angår, så will och kan han Eedeligen bekräfta det han intet tänckte sig kunna få någre sådane medel, förr än dee honom wid dagerort af Dolgerukoi sielf utan något betingande lefwererades, Ty ehuru wähl dem wid Äckeröön een good löön lofwades om Ryssarne skulle komma fort, så blef doch till sådant ingen troo satt. Blad påminte och det, att han igenom Gudz wälsignelsse är af den förmögenheet, att

han

 

16

 

han intet behöfde för een ringa penning sättia sitt och sine Landzmäns lijf sampt sin Farkost upsåteligen på speel. Uthan om något för seende hoos hono är, så will han det samma sin enfaldigheet, och der af förorsakade olycka till räcknadt hafwa. han med sine Båtzmän gingo något säkert till Sängz, emedan det war så lungt wäder att Faarkosten intet war uti någon fahra, och han lemnade hela bekymbret wachten angående uppå Capitein lieutnampten Ellers, som och der om enkannerligen hade bort försorg draga. Så berättades och äfwen af Båtzmännerne samt Soldaterne, att Ryssarne sedan dee alle wåre hade inpackat, warpade och buocerade sig uhr hamnen ett stycke ut på Siön i ett stilla wäder, och fingo fram på dagen god nordan wind, och kunde löpa således efter deras willia. Men med Seglen kommo de intet wähl till rätta, utan med twång betiente sig af de yng=

sta

 

sta och ogifte Båtzmän, som doch minsta men fingo. men af Simon Mattsson wile dee intet uthom högsta nöden weta. Eij heller betroo skepparen att Dirigera Farkosten styrmannen hindrich Knutson, tillstår sig låtet tåla, och derföre waret något drucken om aftonen d 3 Junii. Hafwandes han eij heller det ringaste at bekenna, uthom det, tillförna intechnadt är, och emedan alle påstodo sig intet hört hwad ordres Ellers hade om Fångarne Transporterande; ty fram des der af en af Cancellie protocollet tagen Copia de dato d 27 Maji sidstl:ne hwar af synes det General Majoren och Landzhöfdingen hafwa beordrat Capitein lieutnampten Ellers, att taga med sig en under Officerare, en Corporal och 18 gemene, med fult gewär och ammunition försedde, och der med Convojera de Ryska Fångarne till Rata hamn på wästerbottn. Sedan gewären woro af dem tagne. Hållandes under Resan god wacht, och Ryssarne under dächet, sampt hela wachten och manskapet på öfwerloppet, och altijd 6 man uti gewär wid lukan, och dören för Cajutan. de skulle eij heller af

seg

 

17

 

Af segla för än dee hade god wind, så förmodades de på 6 å 7 tijmmars tijd wara i sidst berörde hamn, hwilcket alt är förtrodt Ellers wähl och waaksambligen att efterkomma. Som sielfwa Copian detta alt sammans richtigt Exprimerar. Wijdare intygade Borgmästaren Jsaac Falander samt Rådmannen och Tullnären Anders Giädda, Coram Protocollo att de fullkomligen hörde H:r General Majoren och Landzhöfdingen alle desse ordres för Ellers mundtel:n iterera, och med all flijt intrycka, då hono och efter LandtFältschierens Petter Watz skriftliga intygande blefo förestälte åtskillige händelsser som Ryssarne förr under denne Krigztijden wid slika tillfällen hafwa bekandtegiordt. Men ha försäkrade att det skulle alt wähl blifwa bestält. Soldaterne med närwarande under officerare och skeppzfolck, försäkrade att de wid alle tillfällen och påfordran jämwähl om Ellers skulle närwarande finnas, deras utsagor tillstå och med godt samwete Edeligen bekräff

ta

 

ta willia. Men syntes här wid intet wara att påminna, ty blifwer detta alt ofta högbem:te H:r General Major och Landzhöfdinge Ödmiukeligen refererat, i medlertijd förbödz skepparen Blad och dess Båtzmän någon uhr Staden utan wijdare nådigt tillstånd sig att förfoga. Actum Ut Supra.

På Extraordinarie häradzRättens wägn:r

Jonas Mollin

haradzhöfding